Elimineringsbehandling

Mjölkallergi
Om barnet lider av mjölkallergi får det i barnets diet inte finnas mjölkproteiner i någon form. I färdigmat och halvfabrikat finns många ord som avser mjölk, t ex kasein eller hydrolysat.
Mjölkallergi påvisas med exponerings-elimineringstest. Barn under sex månader behand-las först med hydrolyserad specialnäring t ex Althera, Almiron Pepti, Nutramigen eller Profylac. Ett bra första alternativ för barn över sex månader är sojamjölk (Nutrilon Soija). Om exempelvis de kraftiga hud- eller tarmproblemen fortsätter då barnet använder hydro-lyserad näring eller sojamjölk är det skäl att göra ett nytt exponerings-elimineringstest. Denna gång ska man under elimineringsfasen använda specialprodukter som tillverkats av aminosyror (Neocate) och exponeringen görs med det specialpreparat som orsakat symptom. Om också denna exponering ger tydliga resultat ska barnets mjölk bytas ut mot aminosyrepreparat.

Finländsk forskning visar att endast några få procent av de mjölkallergiska barnen är så överkänsliga för mjölkprotein de behöver aminosyrepreparat. Att vid den första utred-ningen av en eventuell mjölkallergi direkt börja med aminosyrepreparat är varken i barnets eller familjens intresse. Vi vet inte ännu tillräckligt mycket om hur den naturliga toleransen utvecklas vid långvarigt bruk då immunförsvaret inte ges ens små mängder mjölk-proteinpartiklar. Aminosyrepreparat är dessutom dyra.

Om barnet växer normalt och dieten, med undantag för mjölken, är normal för barn i samma ålder kan man då barnet fyllt ett år övergå till t ex havre- eller rismjölk. Då måste man se till att barnet får tillräckligt kalk och D-vitamin. Om barnets vikt och längd inte utvecklas som de ska och/eller barnets aptit är dålig eller på något sätt begränsad, måste man ovillkorligen fortsätta använda specialpreparat tills barnet fyllt 1,5 eller 2 år.

Veteallergi
Man vet inte hur allmänt utbredd veteallergin är men den torde gälla klart färre än en pro-cent av under 2-åringarna. De hjälpmedel som används för diagnostiken, dvs hudpricktest och mätning av serumets IgE-halt är i praktiken meningslösa om man använder allergen-preparat som extraherats ur fullkornsvete men sensibiliseringen för gliadinet i glutenstom-men är tydligast förknippad med allergin. I praktiken bygger diagnosen alltid på ett eliminerings-exponeringstest. Liksom vid mjölkallergi uppkommer veteallergin vanligtvis hos dibarn och största delen tillfrisknar före skolåldern. Ett barn med veteallergi är oftast också allergiskt mot råg och korn men de flesta klarar av havre. Men veteslag som spelt och durum kan inte användas som ersättning för veteallergiker.