Diagnostisering

Exponering

Diagnostiseringen av matallergier bygger alltid på ett s k eliminerings-exponeringstest. Detta innebär att barnet undviker det misstänkta livsmedlet i 1-2 veckor och föräldrarna för s k symptomdagbok. Responsen ses som positiv om t ex barnets eksem eller benägenhet att kasta upp försvinner under elimineringsfasen. Efter detta ger man barnet åter att äta av livsmedlet, antingen hemma eller under läkaruppsikt vid ett exponeringtest. Om det under testdagen inte utvecklas tydliga symptom fortsätter man att ge barnet av livsmedlet hemma. Symptomen följs upp med en matdagbok.

En tydlig skillnad mellan de veckor då man undviker livsmedlet och de då livsmedlet är ”tillåtet” bekräftar matöverkänsligheten. Det enda säkra diagnostiska testet är ett s k dub-belblint födoämnestest som utförs efter elimineringsskedet. Detta innebär att den behand-lande läkaren och föräldrarna inte vet vilken av produkterna som innehåller den misstänkta allergenen. Dubbelblindtest används närmast vid diagnostisering av mjölk- och veteallergi om allergitesten gett negativt resultat och det är svårt för såväl läkaren som föräldrarna att tolka symptomen.

Exponeringen för den för barnets diet och näring så viktiga mjölken och vetet görs huvud-sakligen i kontrollerade förhållanden.

Om man hos ett äldre barn misstänker att det finns risk för en allvarlig allmänreaktion kan exponeringen göras också med andra livsmedel än ägg eller nötter.