Att fastställa IgE antikropparna

Som hjälp vid diagnostiseringen och för att testa atopisk sensibilisering används hud-pricktest som avslöjar IgE-antikroppar eller serumspecifika IgE-antikroppsanalyser. Både föräldrarna och läkarna litar för mycket på dessa. Ju äldre barnet är desto oftare är IgE-fynden positiva trots att barnet utan problem klarar av det ifrågavarande livsmedlet. Enbart ett positivt hudtest räcker inte för att påvisa en kliniskt betydande allergi. Storleken på ut-slaget eller mängden allergenspecifikt IgE ger en indikation på hur allvarlig allergin är. Vid fördröjda symptom har man ibland använt s k lapptest (epikutantest) men träffsäkerheten vid diagnostiseringen av matallergi varierar. Testen är dessutom arbetsdryga.

Vilka symptomen är och hur snabbt de uppstår avgör hur sannolikt det är att allergitesten ger svar på om barnet är allergiskt eller inte. Om IgE-testen ger negativt utslag utesluter det ändå inte en allergi.

Av de mjölkallergiska barnen har exempelvis en tredjedel en sjukdomsform som inte är IgE-buren och alltså inte upptäcks med hudpricktest som mäter IgE eller en serum IgE-analys. Det viktigaste symptomet för dessa barn är om de inom några dagar räknat från det de intagit livsmedlet får eksem eller olika former av tarmproblem. Om dessa barn genomgår en allergiutredning blir IgE-värdena sällan positiva. Däremot är det typiskt att IgE-antikropparna är positiva om barnet reagerar med nässelutslag eller hyn snabbt börjar fjälla.