Behandling

Astmasymptomen behandlas primärt med mediciner som ofta får symtomen att helt försvinna. Vid allergisk astma gäller det att minska mängden allergent damm som inandas hemma och på arbetsplatsen. Vissa allergier, t ex pollen- och djurallergi samt bi- och getingallergi kan behandlas med hyposensibilisering. Detta innebär att patienten småningom får vänja sig vid allergenen genom att injicera små mängder därav under huden. Vid gräsallergi (timotej) kan hyposensibiliseringen göras med en tablett som han placerar under tungan. Födoämnesallergier åtgärdas med att patienten undviker sådana livsmedel som ger symtom, men allt oftare också med hyposensibilisering under övervakning.

Medicinering

Vid primär- och grundvård av både astma och allergisk snuva används cortison som inhaleras och hämmar slemhinneinflammationen. Sammandragningarna i luftrören avtar då inflammationen ger med sig. Behandlingen kan vara regelbunden eller ske i perioder. Om patienten bara har symptom under pollenperioden kan det räcka att man behandlar inflammationen. Ändå är det vanligt att medicineringen inte används tillräckligt regelbundet och patienten underskattar sina symptom.

Vid lindrig astma och sporadiska symtom får patienten andas in medicin som snabbt öppnar bronkerna (ß2-stimulerare/agonister). Hur mycket medicin som öppnar luftrören personen behöver visar vilken effekt behandlingen av inflammationen haft. Om vårdbalansen är god behövs knappt någon öppnande medicin alls. Om patienten trots korrekt medicinering har symtom kontinuerligt ska han regelbundet använda medicin som öppnar bronkerna. Då kan patienten prova s.k. fasta kombinationspreparat som innehåller både inflammationsmedicin och medicin som öppnar bronkerna. Merparten av astmatikerna använder ändå flexibla kombinationspreparat och behöver inte dagligen öppnande medicinering.

Mediciner för behandling av astmainfektion

Viktigast är cortisonpreparat som inhaleras och vanligtvis används morgon och kväll. Under de lugna faserna räcker det kanske att inhalera en gång per dag (på kvällen), då symtomen förvärras kan patienten behöva medicinering fyra ggr/dag. Vid lindriga eller sporadiska symtom kan man använda inhalerbart cortison i 2-4 veckors perioder. Leukotrienblockerare i tablettform blockerar de viktigaste infektionsförmedlarna dvs. leukotrienerna.

Leukotrienblockerare passar vid lindrig inflammation eller som komplement till cortison. Teofyllintabletter minskar i viss mån infektionen på slemhinnorna och kan behövas särskilt om patienten på grund av rökning snarare lider av kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) än av astma. Cortisonsprej är den effektivaste behandlingen mot astmarelaterad snuva. Cortison som inhaleras i lungorna är säkra fastän de används i flera års tid. Till de vanligaste biverkningarna hör lätt heshet och strupirritation. Problemen försvinner vanligtvis om du gurglar efter det du tagit medicinen. Svälj inte vattnet utan spotta ut det. Då cortisontabletterna används i månader och år ger detta biverkningar t ex blir huden tunnare, benbyggnaden skörare och förändringar i ämnesomsättningen. Korta kurer som varar någon vecka då sjukdomen förvärras är trygga och ofta oundvikliga.

Mediciner som öppnar bronkerna

Astmamedicinerna är ß2-stimulerare som snabbt öppnar bronkerna och underlättar andningen på några minuter. Liknande men långsammare effekt har antikolinergiska mediciner som inhaleras. Den som kontinuerligt har astmasymptom kan använda ß2-stimulerare med långtidsverkande som öppnar bronkerna. I början av behandlingen eller då medicinen används temporärt kan ß2-stimulerare som biverkan ge lätt tremor (muskeldarrning) och hjärtklappning. Symptomen är ofarliga men eventuellt måste doseringen minskas. Riklig och regelbundet bruk av medicin som öppnar bronkerna kan leda till att medicinen inte längre har önskad effekt. Cortison som inhaleras dämpar utvecklingen av medicintolerans och därför ska man inte vid fortlöpande behandling av kronisk astma använda ß2-stimulerare om man inte samtidigt använder inhalerbart cortison.

Allergimediciner

Antihistamin (tabletter, sprej, droppar) är de centrala allergimedicinerna. De används närmast mot snuv- och ögonsymptom och i viss mån mot hudsymptom. Mot astma hjälper de föga. Kromoglikat används mycket mot allergirelaterade ögonsymptom.

Kontinuerligt medicinbruk

Som basmedicin mot inflammerade slemhinnor används vanligtvis cortison som inhaleras. Medicinen förebygger astmaanfall men verkar långsamt. Cortison som inhaleras används inte som medicin vid astmaanfall på samma sätt som öppnande ß2-stimulerare. Cortisonet inhaleras först regelbundet dagligen.

Om patienten länge varit symtomfri kan cortisondosen minskas och man kan pröva med periodisk behandling. Vid kronisk astma måste man dagligen inhalera cortison.

Vid lindrig astma används medicin som öppnar bronkerna och förebygger hosta, pipande andning, andnöd och belastningsrelaterade symtom. Medicinen tas vid behov men man ska undvika regelbundet bruket. För att förebygga belastningssymptomen kan man inhalera en extra dos ß2-stimulerare och cortison ungefär 15 minuter före belastningen. Om symptomen efter belastningen känns av tar man en ny dos av medicinerna. Vid långvarig behandling är det motiverat att både i fråga om cortisonet som inhaleras och ß2-stimuleraren fastställa vilken den minsta effektiva dosen är med vilken symtomen kan hållas i schack.

Onödig rädsla för mediciner, särskilt cortison, kan leda till att man försummar behandlingen och sjukdomen blir kronisk. Medicinerna är alltid ett bättre alternativ än att dras med svåra symtom. De viktigaste astmamedicinerna både cortison och ß2-stimulerare har utvecklats av substanser som produceras i binjurarna. Fastän de doser som används är små har de god effekt på bronkerna. Kromglikat och teofyllin har utvecklats av naturliga växter.